Morgonen började riktigt bra med ett riktigt bra besked!
Jag vill lova att det blev totalt tvärtom vad Heikki Vesa sa om veckans horoskop för både mig och Krister.
Men mitt dagshoroskop stämmer.
Har jag någon gång berättat om den där dagen då alla Heikki Vesas lyckonummer stämde?
Nåväl.
Lugn start annars, fick sovmorgon vilket var väldigt skönt.
Sen började vi med middagen tidigt, det är ju en massa olika rätter som ska tillagas och den här gången hade vi inte planerat eller förberett något utom köpt de flesta ingredienser.
Jag fick ändå gå och handla.
det blev en påskstubbe också (gul liten avlång marsipantårta med liten kyckling i marsipan på)
Middagen avklarad, dags för den planerade promenaden.
Jag tycker att en 30 minuters promenad är lagom, en timme om det är i lugn takt.
det blev en timme.
Jag flåsade som en utarbetad galopphäst och hade svårt att hålla jämna steg för hon ville gå betydligt fortare än vad jag med min tunga kropp mäktade med. Så hon blev tvungen att slå ner på takten så jag kunde hämta andran och faktisk prata utan flämtande och flås.
Jag trodde det var JAG som skulle bestämma takt och gångväg.
Vi fick kompromissa om vilken väg vi skulle ta, hon ville gå runt HELA stan, inte centrum utan RUNT stan.
Det satte skräck i mina stora platta trötta stackars fötter.
Vi gick halva utanför och resten genom stan.
Jag vet inte hur många kilometer det är. Det gick fort dock.
När jag går min"raska takt" går jag 3 km på 30-35 minuter. Så det måste vara åtminstone 5 km. Kanske 6.
Och vi ska göra det igen imorgon, fast säkert blir det hennes väg!
Varför lät jag mig övertygas?
Jo för det är bra för mig. Nånstans inom mig så vet jag att det är nyttigt och bra och en stor hjälp till att kunna gå ner i vikt. Dessutom är hon så himla intressant. Jag vill bara höra mer.
Jag är så glad över att jag har bra skor nu.
Jag måste skaffa ett par till. Och så måste jag köpa de där kraftiga träningsbyxorna Kapp Ahl har. Och en bekväm sport-bh.
De klena trikåkläderna jag har och den bh:n jag har är inte bra för svett och spring. De slits ut med en gång, lika med skorna.
Imorgon kväll ska vi ut igen. Och nästa kväll och nästa.
Jag har tryckt i mig påskmat idag och påskgodis. Men det tar jag igen med råge.
Direkt efter lämning på skola och dagis hade jag ett möte, det drog ut så mycket på tiden så jag fick avboka ett annat möte. Men det var ett bra möte. Mycket att prata om.
Köpte hem lite till att göra ägg&räkmackor tills svärföräldrarna kom kl 12.
Det behövdes städas inför helgen så det blev gjort innan de kom.
Blev bortbjuden till min nya bekanta, barnen följde med.
Älsklingen fick egentid men jag tror nog ändå han hade velat vara med.
Jag och barnen blev nästan en timme sena. Vi skulle ha varit hemma hos dom kl 15.
Men av någon anledning så tog allting ovanligt lång tid.
barnen var jättetrötta när jag hämtade på fritids och den minsta hade råkat gjort på sig när jag kom till dagis så det blev byta om och så vidare. Gick förbi vårt hus och Krister mötte upp utanför så han kunde ta barnens väskor.
Vi blev så väl mottagna när vi kom fram till familjen, de var verkligen jättetrevliga!
Barnen är fullproppade, verkligen. Godisskål och bullar framme, nybakat bröd , hon, S , höll på baka allteftersom när jag satt i köket och drack kaffe och pratade med henne. Det var ett stort luftigt långpannebröd som påminde om italienarnas focaccia och 2 andra bröd, vikta som piroger, den ena med mosad potatis/lök fyllning och den andra med spenat, den tyckte jag verkligen om, kunde ju inte låta bli att smaka!
Barnen lekte snällt med den minsta pojken i huset som är lika gammal som Neo, 4½.
Senare blev det middag, kycklingklubbor med ryggben i en tomatsås och ris. Barnen var artiga och tackade för sig och så, trots att de inte fick i sig särskilt mycket (konstigt då så mycket som de hade proppat i sig innan)
Och mitt i allt, vi pratade om så mycket, om allt möjligt, så berättade jag om varför jag är arbetslös och om min diagnos. Hon verkade ta det med lugn. Jag försöker avdramatisera och ibland skoja om det för då blir det lättare.
Men jag skämdes en del när jag berättade om hur jag alltid varit tjock och har problem med att äta för mycket och hon berättade att i Afganistan där hon kommer ifrån, är alla pinnsmala. De har sällan råd med kött där och lever mest på grönsaker och ris och sånt plus att de alltid arbetar hårt. Raka motsatsen till mig.
Vi kom inte hem förrän klockan var efter 20.
Det var otroligt trevligt att vara hos dom och det gick bra med barnen.
Imorgon ska jag och S ge oss ut och gå, men vi har inte bestämt tid och rutt ännu.
Hon brukar gå runt hela stan :S det är inte något jag gör varje dag direkt.
Jag skryter ofta om hur uthållig jag är och att jag orkar gå långt, men sanningen att säga, jag flåsar som en utmattad häst när jag går fort och min rygg och mina knän värker rätt fort. Sen får jag ont i fötterna, trots bra löparskor med bra sulor och stötdämpning, jag väger ju ändå drygt 120 kg!!! :o
Men jag ska göra det här, det kommer gå lättare för varje gång och det är så motiverande med sällskap.
Jag är så glad över att hon svarade på min spontana annons på Vimmerby loppisen på fb.
Jag tror och hoppas att hon är lika glad som jag.
Det kändes så spännande, nytt och inspirerande idag.
jag borde vara spontan mer.
Jag är galen :D att jag vågar egentligen.
Jag som är blyg och misstänksam mot allt nytt.
Nu ska jag titta på ett avsnitt till av Kyle xy och äta upp mina ordgubbar sen blir det natti-natti.
Ledig imorgon. Peppa för motion!
Flera misstag idag.
Men jag var så sugen!
1: delade en semla med älskling.
2: Energidryck. Banan.
3: En mellanstor mjukglass :(
Gav fn i min chokladshake för att jag skämdes för ovannämnda.
Blev panikhungrig ikväll så jag stoppade i mig två köttbullar, hällde i mig av min sockerfria nyponsoppa
och sen en varma koppen.
Jag började åtminstone dagen med en nutrilett shake....
Men jag är så vrål-tok-sugen-och-hungrig just nu, det kurrar i magen riktigt ordentligt.
Varför, varför gav jag efter för frestelserna?
Ska dricka vatten, borsta tänderna och försöka somna med kurrande mage.
Det förtjänar jag.
Bättre imorgon.
Tänk inte på påskägg och påskmat.
Tänk lagom.
Måtta är mitt nya måtto!
har förresten köpt reparationskit, lås och pump till cykeln. Nu är den ny-pumpad och imorgon ska jag ut på en tur.
Och så har jag skaffat en promenadkompis. Satte upp en annons på Vimmerby loppisen. Så nu ska här motiveras och motioneras jajjamen!
Det är våffeldagen.
Självklart ska mina barn få äta våfflor på våffeldagen!
Hur många de vill! Med sylt och grädde på...
Jag vill bara springa och gömma mig då.
Det är svårt nog som det är.
Jag har matfantasier igen. Jag drömmer till och med om diverse läckerheter.
Ibland om något så enkelt som en stor smörgås med ost på.
Eller oboy. Eller gröt. Eller en stor köttbit, eller tårta!
Att jag blir bombarderad med bilder på läckra rätter gör ju inte heller saken lättare.
De finns överallt.
Hur ska det gå nu i påskhelgen då?
När vi ska bjuda Farmor och Farfar på middag och duka upp som fan.
Ska jag släppa min pulverdiet för dagen eller kämpa på?
Försöka att äta lite,lite eller plåga mig igenom dagen.
Jag älskar ju att frossa!
Men det är just där knuten sitter.
Börjar jag äta nu innan jag övervunnit kampen mot mig själv är jag rädd att allt faller och jag
går tillbaka till gamla vanor igen.
Det är ju det jag vill ha bort!
Jag vill gå på Nutrilett i flera veckor, sedan börja äta ett balanserat mål om dagen, tex viktväktarmat.
Lära mig från grunden igen om vad som är nyttigt lagom och bra och hur man lagar sån mat.
Jag vill tills dess vänja av mig från mitt sockerberoende och, ja frosseriet.
Jag vill bli kvitt mina ovanor , mitt missbruk när det gäller mat.
Har mätt midjan men inte vägt mig. Batteriet på vågen är slut. 3 cm runt midjan har försvunnit, men det
är inget som jag märker av.
Hur ska jag fortsätta?
Jag kommer inte ens in på Nutriletts sida för inloggning där jag kan få vägledning.
Det kommer bara upp en text där det står " Enligt BMI lider du av svår fetma. Kontakta en läkare"
Det var ju uppmuntrande.
Igår gick vi på bio, såg Oz the great and powerful. Den var riktigt bra. Bra gjord med.
Jag hade köpt en Nutrilett peanut bar samt sockerfria sugtablatter med melonsmak och cola zero, och så hade vi popcorn meny. Jag valde den där nutrilett peanut bar därför att en sån hade mindre kalorier i sig än en liten kitekat, dessutom får man som en mättnadskänsla när man äter en sån, och så är den väldigt god. Jag åt en halv sån, det var ungefär dags för en sån måltid . Smakade lite popcorn också.
Filmen var 2 timmar och 10 minuter.
Efter filmen var klockan bara kring 19, filmen hade börjat tidigt, 16.30, så vi gick till Kina resturangen för jag hade lovat att vi skulle gå ut och äta och jag skulle inte bry mig om mitt nutrilett kraffs.
Han åt friterad kyckling med ris och sötsur sås och jag tog fyra små rätter : Kyckling i currysås, biff med bambuskott, friterad jätteräka, friterad fläsk. Jag åt en skopa av varje. Ris till och lite av den där goda sötsura såsen.
Jag var så mätt. Men jag hade ångest över att lämna kvar hälften av allt. Jag brukar äta tills det är helt slut. Fast magen är full. Vi tog en kopp kaffe och en liten Bailey's på det, sen gick vi hem.
Spelade lite spel ihop ett bra tag. Ingen mer film. Jag tror vi var rätt nöjda båda två.
Det blev en riktigt mysig kväll igår.
Den bästa på väldigt länge.
Igår fanns det inga bekymmer. Inte tänka på barnen, städning eller tvätt. Jag glömde till och med bort att ojja mig över hur ful jag känner mig och hur illa mina kläder sitter.
Det var bara vi två, som ett förälskat par. Och alla spår av bekymmer var borta.
Det dröjer nog bra många månader innan vi har råd att göra det igen men det här var väl värt det.
Det är ju inte varje dag man har helt barnfritt och har bara varandra att tänka på.
Idag är det tillbaka till nutrilett som vanligt igen.
Innan barnen kommer hem senare ska jag hinna med både disk tvätt och städ, en promenad och kanske en dusch, jag måste handla också.
Äsch vi tar det som det kommer. En sak i taget.
Eller som det heter : Västervik.
Skulle in med Ian för att lämna till stödfamiljen, vi tog bussen dit.
När vi skilts åt gick jag ner på stan för att köpa mig ett par byxor på Kapp Ahl, hade en rabattkupong på 25%.
Hittade inte de jag tänkte köpa för de fanns inte i min storlek men jag fick tag på favoritbyxorna och dessutom så fick jag en trevlig överraskning för jag stötte på en bekant som jag inte träffat på länge, vi gick och tog en fika ihop och så tittade vi runt i second hand butiken Busfrö Nytt och Bytt. Jag köpte inget.
När hon hade gått till sitt gick jag tillbaka till Kapp Ahl för att prova fler plagg.
Det var INTE trevligt.
Jag kommer bara köpa 3 sorters byxor i vår: Favoritbyxorna (jerseybyxor, raka,svarta,släta), Träningsbyxorna (svarta, tunt trikåtyg med nervikbar kant i midjan och dragsko i benslut) och caprileggins. (vanliga svarta trikå)
Och en sorts topp. En kortärmad vid i någon kul färg. Vid som ett fladdertält runt magen. Så fläskringarna inte syns.
Förrän de är borta.
När jag känner att jag blivit smalare, lättare, fått plattare mage och bilringarna planats ut, då ska jag köpa mig en hel del nya kläder. Lila,rosa,gröna,blå, turkos, röd, vit! Färger helt enkelt!
Då ska jag köpa de mjukt feminina romantiska klänningarna och topparna jag längtar efter. De där smala jeansen och de där blommönstrade tightsen...
förutom Nutrilett idag har det blivit en Skyr yoghurt och en Latte med irish smak.
Ikväll ska det bli lite rysare, The Wicked. Fun light saft och en näve vindruvor. Kvällsmål varma koppen.
Det känns bra det här.
Sa jag förresten att vi är helt barnfria i helgen??
och att imorgon ska jag och älskling på bio och se Oz the great and powerful och därefter lite romantik!
Det är bara så himla konstigt.
Jag brukar annars äta frukost sen kakor, mackor, bullar,godis,läsk. Sen lunch av något matigt slag. Sen kaffe läsk kakor eller diverse jag kan hitta att stoppa i munnen. Sen middag. 2 eller tre portioner. Beroende på hur gott det är. Är det riktigt riktigt gott äter jag tills maten står mig upp i halsen typ. Efter det är man sugen på något sött och så funderar man på något efterrätts-aktigt. och så blir det favoritgodiset eller ostbågar. Sent på kvällen/ natten hungrig igen, äter typ Yoghurt och 2 mackor. Ibland en halvliter glass.
Men det är nånting som händer nu, för jag är inte hungrig.
Jag får lågt blodsocker, då brukar det vara dags för en ny Nutrilettshake. Sen är det bra.
Jag får i mig under 800 kcal om dagen, ändå så är jag tillfreds.
Det var ju mat idag på dan: Skyr yoghurten och ägget. Men sen har det inte blivit mer än shaken och jag känner mig så nöjd. Jag dricker en massa också. Fun light och vatten.
sent ikväll blir det inte som det var före operationen.
Det blir inte det imorgon heller.
På kvällen när jag är hungrig och trött och frusen blir det varma koppen.
Men hur 17 kan det vara såhär? Från mina tidigare vanor övervinna mina matfantasier på så kort tid och bli helt lugn och neutral mot när de andra äter, och känna mig mätt?
Kommer jag att kunna greja det här? Vågar man tro på det?
-15 kilo till sommaren... säg juni/juli skiftet.
Jag har gjort det förr.
Klarar jag det igen?
Fast jag väger mer än någonsin förr och har ett sånt invant beteende och beroende?
Nu på morgonen var det oplogat och vi fick pulsa genom 20- 30 cm snö på väg till skola och dagis, det var lite olika djup för det har blåst rätt bra. Fluffig snö. Lätt och fluffig, som det finaste dun. Men jag uppskattar det inte.
De små snödropparna jag gladdes åt förra veckan är täckta av 30 cm snö.
Snart påsk, vet inte hur det blir. Tänkt att ha påskmiddag och bjudning men jag tror inte att jag äter.
Nu går det ju så bra med nutrilett. Jag måste försöka.
Jag skulle så gärna vilja att min mage kunde sjunka lite till att börja med.
Och nu har jag ett par bra löparskor och en bra cykel.
Borde kunna göra av med lite fett va?
Jag hade Nutrilett choklad till frukost, känner mig faktiskt tillfreds av den. Nu till lunch mosade jag i mig ett löskokt ägg (mums va?) och en Skyr yoghurt. Mycket protein i båda. 7 gram protein i ett äg och ca 70 kalorier. Skyr 14 gram protein och 120 kalorier. Jag har också köpt hem lågkalori nyponsoppa 15 kcal/dl , Fun light saft och så har jag mina varma koppen. Jag äter Nutrilett 5 påsar/dag om jag inte byter ut en mot samma näringsvärde + nåt mer tex varma koppen eller en kopp varm nyponsoppa. 5 påsar Nutrilett = knappt 600 kcal. jag äter/dricker för 200 kcal till, då får jag i mig 800 kcal. En vuxen tjej ska normalt ha i sig mellan 1800 och 2200 Kcal per dag.
Jag mår just nu väldigt bra i kroppen. Och ÄNTLIGEN slipper jag vara förstoppad och känna som att det vore sten i magen.
Hejja på mig nu så jag fortsätter med Nutrilett och det... Jag behöver det. Måste fortsätta.
Men ibland är matmonstret i mig väldigt starkt. Det monstret har suttit på mina axlar i hela mitt liv.
Jag vill bli kvitt det.
Vilket betyder för många yngre hrrm..."lill lördag". De går såklart alltid nerför min gata, runt hörnen och håller även till vid buss stationen på andra sidan. Självklart vrålar de, skriker och bråkar. Sjunger ibland. Alltid nåt.
Helgerna är värre, då vågar man knappt gå ut. Ibland vaknar jag på natten av att de går utanför och för liv.
I höstas var de in på vår innergård och lekte med mina barns sparkcyklar. De var helt sönderkörda, sönderhoppade alla tre och barnen var så ledsna... Jag både ledsen och arg.
De älskade sina sparkcyklar och Minerva hade precis fått en ny...
Åh vad jag hatar att bo i lägenhet! Hatar, hatar, hatar!!!!
Jag känner mig så hemskt instängd.
Får göra det så trivsamt man kan såklart... det är ju ändå vårt hem, det vi har. Hyran har förresten gått upp så nu betalar vi 8500 för våran 4:a. Har hört att det är billigare att bo i hus.
Mmm hus...trädgård, djur... Skog, sjö, frisk luft. gräs mellan tårna om sommaren. egna grönsaker...
Jag har haft rätt tråkigt idag så jag var "tvungen" att ta mig i kragen och göra nytta.
Jag har fixat och gjort plats och fint och rent i hallen idag.
Köksbänkarna var tidigare överbelamrade med diverse saker i en härlig röra.
Dem är tomma, blanka och fina nu.
Och så är det dammsugit och torkat golv överallt.
Det snöar som fan idag. Sedan jag kom hem med barnen närmare 16.30 har det snöat 10 cm nånting och mer vräker det ner. Sur jag blir.
När kommer våren på riktigt så man kan gå ut och njuta av sol och värme och alla små vårblommor?
Och köra min nya cykel...
Om min första cykelfärd på över 10 år (eller är det mer?)
Jag fick skjuts upp dit av svärfar fast det bara var nån km för att det blåser och snöar så mycket och jag inte ville gå själv och frysa i mörkret.
Cykeln är jättefin. Har jag sagt att den är 7 växlad? Och svart med lite snirklande blommor på.
det var många som köade på den, hade man hört deras röster där på Vimmerbyloppisen på fb, hade det låtit som ett kacklande hönshus!
Ja... där rök ju de 800 jag skulle ha handlat kläder för. Jag har 200 kvar, räcker till ett par byxor.
den här chansen att få en sån fin och bra cykel till ett sånt "litet" pris kunde bara inte gå mig förbi.
Nog tjatat om cykeln för bövelen.
Krister o jag var ut på stan en sväng idag igen. Köpte en jättestor kruka till en växt som börjar bli en busk-liknande sak och pinnar för att stötta upp den med. Den var skitful. Böjde sig ner som en... ja som en banan kanske. Skitful.
Ser mycket bättre ut nu när vi snörat upp den på pinnarna och fått bort de gula bladen.
Ja vi tog en mjukglass också på det där stället jag pratade om i fredags, Mitt Hem. Krister tog en stor mjukglass. Jag är säker på att det var mer än en halvliter glass i den struten.
Han hade så svårt att få ner den, och han älskar verkligen glass, men han blev kanonmätt efter halva och tryckte ändå i sig den sakta, bit för bit. Jag tog en liten glass, en bägare. I den blir det ca 1 dl. Och så köpte jag en påse chai te. Jag älskar det.
Har ont som fan i munnen fortfarande. Småtuggade lite på pannkaka igår. Det var gott, men svårt att tugga.
Fortsätter med det som slinker ner lätt. Nutrilett, soppor, kaffe, lightläsk, lightsaft och lite yoghurt.
Fick tag på Fjällyoghurt Körsbär. Helt fantastisk. Tillfällig smak står det... Hoppas att den ska stanna.
Gud vad jag är sugen på ägg hela tiden, det måste vara nåt fel på mig. Det har varit så i flera veckor, eller har det gått månader? Stegt ägg, gärna med intakt gula som är lös. Kokt ägg, 6 minuter. Omelett .
Jag är så kanonsugen på tonfisksallad med fina goa äggklyftor på.
Eller ja! Ja den här är bättre! Hör här: I Västervik finns det ett café som heter Tant Grön. Det är ett helmysigt café inrett i lite bondromantisk stil. De säljer även lite porslin ,te, Ekologisk saft och marmelader.
Det är ett jätte populärt fikaställe och även lunch. Det är sallader och smörgåsar och pasta nånting och pajer och kakor...De har även vin och öl! Och de spelar lite typ Ulf Lundell. Men till saken: Krister beställer alltid deras kycklingmacka. Det är en stor tjock baguette proppfull med curryröra och stora bitar kyckling den är så himla matig att man håller sig mätt och go i minst 5-6 timmar efteråt. Men MIN baguette, den har en liten klick majonäs i, samt salladsblad och tomat då, men på det där är det PROPPFULLT med stora fina räkor och fina äggklyftor.
Det är grejer det.
Jag har matfantasier igen.
Nästan så jag dreglar.
Jahapp det får bli en kopp te eller sparris soppa eller så.
Jag har jättesvårt att somna om jag är hungrig och matfantiserar.
Vaknade på förjäkligt humör.
Jag hade mycket grubbel i mig.
Kände att jag bara ville dra täcket över huvudet.
Jag klev faktiskt upp och gjorde mitt. Barn frukost, tandborstning,kläder ,ytterkläder.
Älskade make går med dem till dagis och skola.
Jag lägger mig för att sova lite. Det hjälpte.
När jag vaknade till av att han väckte mig så hade han kaffet klart
och han hade väckt mig i god tid för att jag skulle hinna göra mig klar för min träff med kuratorn.
Det var väl ok. Jag är inte så förtjust i min kurator men jag vänjer mig väl.
Det är inte så lätt att byta, väntetiden kan vara ett halvår eller mer.
Efter mitt möte på öppenpsyk mötte Krister upp mig och vi tog en fika på café storgatan 48.
Sen gick vi runt i några affärer, köpte några plagg till barnen sen blev det en liten räkmacka på Bakfickan.
Jag åt bara räkorna och äggen. Svårt att äta, har börjat äta lite men i små mängder. Kan inte gapa ordentligt och bara tugga på ena sidan. Operationsåret är för färskt och gör ont.
Jag tror jag bara håller mig till Nutrilett tills vidare.
Har fått 1000 kr att handla för, för egen del.
Har sällan så mycket pengar för egen del, för vi delar på ekonomin och ingen av oss köper något utan att den andre är med på det. Typ. Ofta behöver man beräkna ifall man verkligen behöver den eller den saken och om man har råd.
Nu är allt annat betalt och de här pengarna är mina.
Jag hade tänkt köpa kläder för pengarna för jag behöver verkligen nya.
Samtidigt har jag längtat efter att ha cykel, tänkt att köpa åt hela familjen men det kostar så mycket...
Och så hittar jag en till synes perfekt cykel idag på en facebook loppis i Vimmerby.
800:-
Det är många många på kö som vill köpa den men jag är först.
Jag ska titta på den imorgon kväll.
Det är väldigt väldigt svårt att hitta en sån fin cykel för under 1000 kr, tom under 2000.
Jag kommer inte ha råd att köpa en nästa månad.
Jag vet inte hur jag ska ha råd att köpa cyklar till resten av familjen heller.
Vi behöver cykel allihopa om vi ska ta oss någonstans i sommar.
Nu står valet och kvalet mellan kläder och cykel.
Jag kommer gråta över mitt val hur som helst.
Det blir pastellrosa. Antingen över hela håret eller bara topparna.
Blir kanonfint. En lättblekning också för att få bort utväxten och det blå-lila som är kvar.
Beställer från http://www.odiumclothing.net där de har bra pris och dessutom ett färggalleri så man kan få ett hum om hur färgen kan komma att se ut. Massor av människor har skickat i bilder på deras olika färger.
Jag hade väl tankar också på att beställa kläder som matchar mina nya snygga löparskor ;)
Halens och ellos har jättejättefina kläder som man kan röra sig fritt i och svettas i.
Men jag är helt säker på att jag kommer ha på mig dom nästan jämt.
Löst sittande toppar i kuliga färger och så ska man ha träningstights för både inomhus/sommar bruk och så ute promenaderna (ni tror väl inte att jag kan springa heller) och så tycker jag mycket om jazzbyxor och så de byxorna som Haléns har som är tunna,raka och har dragsko i bensluten.
Och så varva mycket med joggingbyxor och luvjacka.
För ärligt talat. Jag känner mig inte fin i något annat. "sportiga" kläder brukar kännas fräscht, sitta bra och man kan röra sig i dem. That's it.
Till vårens slut, när sommaren kommit och jag blivit av med några kilon ska jag köpa träningskläder i mindre storlek men jag ska även köpa kläder och skor som jag kan känna mig feminin och vacker i.
Och så en baddräkt eller bikini.
Ja, dom här byxorna jag visar från Haléns är favoriterna.
De ger mig lust att röra på mig lite mer, tillsammans med allt det andra färgglada som inte sitter som korvskinn.
Ju mer jag rör mig dess lättare blir jag, ju lättare jag blir dess mer vill jag röra mig.
Jag vill springa en mil en dag.
Just nu känns det väldigt jobbigt med nutrilett dieten att inte kunna äta.
Jag blir så frestad hela tiden och fantiserar och drömmer om en massa läckerheter.
Det är en kamp jag måste vinna.
Minerva skulle ha med sig en kompis hem efter skolan idag och gå vägen hem skulle vi handla lite till fikat.
Bredvid Konsum har det legat en butik som heter MITT HEM, inredning-te-café-hushållstjänster-utemöbler, och de har flyttat till andra sidan vägen där Korskyrkan var.
De hade invigning idag och vi blev lite nyfikna för när det är invigning med ballonger och lite kalas-känsla då brukar det bli nåt gott. Åtminstone så tänkte jag att vi kan ju iallafall kolla hur det ser ut inne för ingen av oss hade satt sin fot innanför de dörrarna förut.
Ja, där nere har dom klämt in MYCKET. Kassa för café,saker och glass i en rad. EN jättestor hylla med säkert 300 sorters löste. Massor av "shabby-chick" prylar. Massa ljus och tillbehör. Jättemycket som jag inte hann gå igenom, för de bjöd på kaffe, kaka/bulle och glass. De har en glassbar med tror det är 16 eller 20 smaker. Och mjukglassmaskin. Vi tog mjukglass alla tre. Vi gick upp på överväningen som är som en balkong som går runt allting så man kan se ner i "salen". På övervåningen var det jättefint. Gamla möbler målade i härliga färger ( rosa, röd, ärtgrön, royalblå mm) och sitsar klädda i nytt piffigt tyg. Väggarna var tapetserade i olika sektioner med olika tapeter. Där vi satt var det en knallgrön tapet mönstrad med stora rosa och röda rosor. Eller ja blommor var det iallafall. Tjejerna var jätteglada. Jag slickade väldigt försiktigt på min mjukglass. Hade en sked också. Det är ju så att jag har riktigt ont i munnen sen operationen igår. Imorse innan Krister hade kommit hem med värktabletter åt mig låg jag och grinade. Så ja, det gör ont att öppna munnen och det gör ont att prata för det gör ont när tungan rör sig och resten av ansiktsmusklerna i käkpartiet. Och jag intalade mig själv att ja, mjukglass är typ flytande mat.
Eller mat och mat, ni vet vad jag menar. Jag får ju bara inta flytande föda i en vecka.
Det var riktigt njutbart med mjukglass.
Svärmor och svärfar var också där och fikade och handlade.
Sen gick vi och handlade det vi skulle och gick hem.
Flickorna har haft roligt tillsammans. Pojkarna gick på dagis o fritids till 15.30 så flickorna kunde leka själva.
Nu har Krister tagit med pojkarna hem till mina svärföräldrar, de kommer väl hem om en timme eller så.
Så det är bara jag och Minerva hemma.
Middagen för min del blev en naturdiet shake.
Barnen får välja mat idag.
Jag försöker hålla mig undan när dom äter.
Det är för frestande...
Jag åkte in 8.50 med bussen i morse till specialisttandläkaren i Västervik.
jag var där en timme innan min inbokade tid kl 11.
Tur det.
Vid receptionen började jag hicka och storböla när de sa att jag inte kunde få någon lustgas.
Bara vanlig bedövning. Men de ordnade riktigt snabbt så jag fick lugnande tabletter.
3 stycken stesolid. Vet inte om det är vanlig dos, mycket eller lite, men det tog bort det värsta av paniken.
De hade en cool grej. När de skulle röntga så använde de en apparat som påminner om en magnetröntgen kamera,dvs den snurrar runt och gör en 3-d bild. Man står upp och får luta fram huvudet mot en ställning typ som hos optikern och så är det två armar som snurrar runt dig i 20 sekunder ca.
Efter det fick jag ligga på en säng i ett avskilt i en halvtimme för att det lugnande skulle verka.
Men det gick inte så bra när jag väl låg i tandläkarstolen.
Paniken kom tillbaka och jag darrade som ett asplöv. Spruta efter spruta med bedövningsmedel.
Det gick bra när han skar upp, då kände jag inget. Men så skulle han borra för att dela den mera, för jag har fyra rotkanaler istället för två, och när han borrade gjorde det ont. Mer spruta. Han började bända och dra, jag skrek för då gjorde det mer ont. Inflammation sa han. Tårarna sprutade igen och jag hickade skakade och hyperventilerade.
Fick andas lite sen drog han ut dem. Aaaaaaaaj!
Men, när han sydde, han hade skurit upp rätt bra, då kände jag faktiskt ingenting. Det kändes bara i tanden, eftersom det var inflammerat igen och bedövningen inte tog ordentligt där.
Efteråt fick jag ligga på sängen igen och vila en timme. Pratade lite med Krister i telefon, hade önskat att han var där för att trösta, men han var hemma med minstingen som är/var sjuk (han var riktigt dålig i magen igår och därför hemma från dagis.)
Och så fick jag en sorts energi/måltidsersättnings/tilläggs dryck av dem för de menade på att jag var nog hungrig och jag får härefter inte äta annat än flytande.
Bra tvång för att dricka Nutrilette va?
I tre dagar enbart flytande, i fyra dagar passerad/mosad mat. Äsch då kan jag lika gärna dricka nutrilett hela tiden tills jag kan äta ordentligt .
Har nu tagit lite citadon, smärtstillande och ska sen hämta ut ipren på recept.
Och vila.
Det är synd om mig nu.
Jag som brukar vara så stark och tuff, hickar och gråter fortfarande då och då.
Jag kommer aldrig gå till tandläkaren igen utan att få lustgas.
Här bifogar jag en äcklig bild på eländet. Det är lite blod i munne därför ser det gult och äckligt ut på tänderna.
Ännu en sen kväll.
Men det är ju oftast på kvällarna jag får saker gjorda, då tankarna flyger och inspirationen är på topp.
På dagarna är jag så trött, seg, frusen och väldigt ovillig till att göra något alls.
Jag får tvinga mig själv till att göra det jag måste.
Kliva upp, väcka barnen, fixa frukost, ta fram kläder, väcka min andra hälft som är svårväckt,
få iväg barnen till skolan, antingen är det jag eller Krister, ibland båda.
Helst blir det bara Krister för när jag har gjort mina plikter som mamma på morgonen så är jag uttömd på krafter.
Är jag vaken och inte går och lägger mig för att sova efter det så försöker jag att få saker gjorda, komma ihåg möten
skriva upp viktiga saker och sätta upp påminnelser. Det går oftast inte att föra ett vettigt samtal med mig för jag glömmer mig ofta mitt i en mening, är okoncentrerad, tankarna flyger iväg, hjärnan liksom stannar upp. Jag hajjar till När Krister säger HALLÅ hörde du vad jag sa. Vaddå? Och han får ta om allt han sa igen.
Han försöker få mig att vara med när det gäller pappersarbete och planera ekonomi men det går liksom in genom det ena örat och ut genom det andra. I samma stund som han har räknat upp en del saker för mig som jag borde kunna komma ihåg åtminstone för stunden och kunna ha en åsikt om, så glömmer jag det eller så är jag så virrig och okoncentrerad att jag inte vet vad jag ska svara.
Jag tror det är sånt som hänger kvar efter min mentala härdsmälta förra året.
Försöker ha en bra dygnsrytm. Lägga mig i god tid, före 23 åtminstone, kliva upp som jag ska, även helger, vara uppe och inte ta tupplurar/vila/sova under dagen. Vara aktiv.
Inte lätt när jag är så trött jämt.
Tro mig, det har inte att göra med att jag är uppe sent, jag är lika trött även om jag går och lägger mig vid samma tid som barnen i flera veckors tid.
Jag sover bra.
Så jag ska gå och lägga mig nu.
Försöka vara alert imorgon. Det får bli ett gäng koppar kaffe.
Tankarna går.
Jag tänker på hur jag kommer känna mig på vägen dit.
Kommer jag få något lugnande piller? Får jag möjlighet att bli nersövd, kan jag annars få lustgas?
Jag är så nervös nu.
Jag tänker jättemycket på att det här är inte som att gå till tandläkaren och laga ett hål, för det gör att det kryper i hela kroppen av bara minnet av det. Det är inte som att normalt sett dra ut en tand. Det mår jag illa av att tänka på.
Det är den senaste gången jag var hos tandläkaren jag tänker på.
Jag har aldrig brutit ett ben. Men jag har fött barn. Tre gånger. Med lustgas som enda "bedövning".
Men den smärtan och paniken jag kände var värre än känsan av att hela underlivet håller på att spricka.
Sist hos tandläkaren när de skulle dra ut min tand ur min inflammerade käke och bedövningen inte hjälpte...
Det gör ju att jag är så rädd för ingreppet nu på torsdag när de ska skära upp det igenväxta hålet och gröpa ur rotbitarna.
Det måste finnas en chans att jag kan få bli nersövd så jag slipper känna och må såhär.
Jag måste ringa och fråga imorgon.
Vet inte om jag vågar åka dit över huvud taget om dom säger nej...
För gott menar jag.
Av flera anledningar.
Nu tänker jag inte ett skit på hälsoaspekten.
Men här är några: Inom kort kommer den här snussorten inte finnas längre. Jag snusar Göteborgs rapé och jag älskar den så mycket att jag inte vill snusa någon annan sort. Några är ok som de andra smakerna av Göteborgs och Skruf tranbär, men de kommer också att försvinna. Vi vet bara inte när.
Jag vill inte stå där den dagen och vara arg över att min sort inte finns längre.
Då slutar jag hellre frivilligt och bestämt långt innan den dagen.
En annan sida är kostnaden. Vi snusar upp 5-6 stockar snus , ca 380 per stock i månaden jag och Krister.
Jag står inte ut med det längre. det kostar för mycket. Vi har inte råd. Sanningen att säga är det ju annat som blir lidande när alla dessa pengar går åt till snus. Vi kunde ha lagt de pengarna på att åka ut och göra saker oftare tex. att åka till busfabriken i linköping kostar lika mycket som två stockar snus (resa, inträde, mat inräknat). Vi kunde köpa kläder oftare tex. Barnen får det de behöver ha, men jag tex går i två par byxor som jag sliter på tills de har blivit lagade 2-3 gånger innan jag köper nya. Nä, så vill jag inte ha det mer.
Jag funderade på att göra två flugor i en smäll.
Jag vill även bli av med mitt sockerberoende, mitt skåpätande och känslan av att aldrig bli mätt och vänja mig av med att äta så mycket vid varje måltid.
Så jag tänkte, dieten kom aldrig igång.
Men om jag faktiskt tar steget och gör det nu då, varför inte två plågor i en smäll?
Gå ner i vikt+ sluta snusa samtidigt?
Blir det för mycket tro eller blir det lättare då?
Nu blir det sängen, klockan visar 01.13.
Jag har blivit förkyld igen tror jag.
Dottern kom också hem med världens hosta och feber tror jag.
Så nu är det hennes tur att vara hemma och sjuk.
Mysigt.
Förutom min diagnos Bipolär typ två har jag även diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) och de överlappar varandra.
Jag äter idag Lithionit och Lamotrigin och det hjälper bra mot båda. De är stämningsstabiliserande medel. Man blir alltså mer "normal" och svänger inte så mycket. Sjunker inte så djupt om man blir deprimerad. Pilar inte upp så högt om man blir lite "uppåt", det blir mer... kontroll.
Kanske behöver jag något mer tillägg. Ibland behöver jag tex öka doseringen eller lägga till antidepressiva.
Jag har aldrig provat lugnande tabletter förut, förutom den gången hos tandläkaren då jag var livrädd.
De hjälpte inte btw
Jag har jobbat hårt med en hel del av den typiska bilden för en med borderline personlighet.
Kommit en bra lång bit med mig själv.
Har så väldigt mycket kvar att jobba med, både för att jag ska känna mig själv och veta hur jag ska kunna fungera bättre. Lära mig att hantera motgångar bättre. Bli starkare. Vara en bra mamma och förebild är viktigt, så jag måste vara frisk. Så frisk och normal jag kan vara.
Jag har sagt det ena då jag var väldigt ledsen, att jag aldrig skulle ha blivit mamma, att jag inte är bra för mina barn, att jag aldrig skulle ha skaffat barn om jag hade vetat innan vad det var för fel på mig. Hur mycket min sjukdom skulle komma att påverka oss.
Men jag reflekterar mycket över det där och tänker: är inte mina barn det bästa som hänt mig? Har jag inte mognat, utvecklats och växt som människa och faktiskt kunnat vara en bra mamma? Mina barn har lärt mig så mycket, och jag försöker lära dem. Bra värderingar, kärlek, styrka, vänskap, att aldrig ge upp, vara ärlig och sann mot sig själv och sina nära. Vad trygghet är. Att de har två föräldrar som älskar dem över allt annat.
Jag har ju också en man som har stått ut med mig i 10 år.
Han har varit min styrka när jag inte orkat. Han är en fantastisk make och pappa.
Behöver jag säga mer?
Detta år ska jag försöka gå på mina terapi sessioner oftare, ju snabbare jag lär mig dess snabbare kan jag komma ut i livet igen, jag menar ut i studier, arbete, göra någonting med mig själv.
Ja det är klart att man kan leva som vanligt trots dessa diagnoser.
Man behöver bara lära sig sina egna förutsättningar, göra sitt allra bästa, känna sig själv, sina begränsningar och också tro på sig själv..
Det där med att tro på sig själv måste jag jobba lite hårdare med,
Minerva har åkt till sin pappa och Ian ska snart åka till sin stödfamilj.
Kvar har vi den minste, Neo som har varit sjuk större delen av veckan.
Hitta på? Behöver man det?
Vet inte.
Om grabben är pigg imorgon så blir det nog att gå och plocka de där videkvistarna iallafall.
Mitt godis för denna helg får bli vindruvor och physalis.
Min andra hälft har somnat här bredvid mig i soffan.
Jag har tittat på Stargate hela kvällen, sen blev det ett avsnitt av Once Upon A Time.
Konstigt förresten vid middagen.
Igår hade vi kycklinggryta, är inte det bra och nyttig mat? Barnen åt sådär.
Idag serverade vi stekta hot dogs med såna där stora räfflade pommes som jag gillar.
Och då jäklar gick det ner. Torrskrapat.
Jag tycker att det är gott jag med och har lärt barnen att göra som jag:
Ketchup på korven, sen Jonnys Senap på det och så sprinklar jag över Eldorados vitlöksdressing (unik smak)
Götti-götti det!
Var på bvc med Neo idag trots att han var hemma med feber och hosta. Han fick ibuprofen sen sätta sig i vagnen och åka dit. Det var viktigt prat. Vi har nämligen haft stora problem med att få honom blöjfri i snart ett år.
Det börjar kännas jobbigt. Vi gör verkligen allt vi kan. Rutiner, vakta, följa med, påminna honom, hejja på och berömma...Det går lite upp och ner. Vill försöka tänka att det har gått mest upp och inte så mycket ner.
Försäkringskassan, eller ja de som jobbar där kan vara riktiga rövhål.
Behöver jag säga mer.
Mina nya skor är toppen förresten!
Det är sååååå skönt att kunna sträcka ut foten och sprida tårna när jag går utan att det klämmer.
Tänk, jag har gått med hopkrullade tår och böjd fot i mer än ett år innan jag köpte dessa.
De var ju 2 nummer för små, inte undra på!
Jag känner mig rätt ok i övrigt.
Mycket att tänka på, mycket bekymmer i min virriga hjärna.
Trött väldigt mycket.
Men idag såg jag ett helt gäng med snödroppar i en trädgård när jag var på väg för att hämta på fritids.
Det har varit ganska soligt och varmt i flera dagar nu.
Våren på väg?
trots överhängande moln av bekymmer.
Skyfflar undan dom och gömmer dom i en vrå.
Behöver ju inte grubbla hela min vakna tid.
Igår somnade jag tidigt, tror klockan var 20-nånting.
Hade ändå vilat tidigare på dagen i ett par timmar.
Nu har jag i alla fall varit uppe sen 6.
Och så fick minstingen vara kvar hemma.
Han är grymt hes och har en massa slemhosta och är snorig.
Så vi tog det säkra före det osäkra trots att han verkade ok och inte hade feber.
För jag slår vad om att dagis hade ringt hem honom efter ett par timmar ändå.
Nu sitter han här i soffan och tittar på spöket laban.
Mmm kan du flytta dig pojk så jag får titta på stargate?
På största grabbens rum finns det ju faktisk både tv och dvd och det finns spöket laban laddat på usb-minnet.
Är jag dum som vill fösa in honom dit för att få titta på mitt?
Krister hade städat när jag kom hem från att ha lämnat Ian och Minerva.
Skönt!
Det enda jag behöver tänka på nu då rent praktiskt är vad det ska bli för mat idag.
Kanske drar fram mer kyckling och gör en annan gryta som inte smakar kokos.
Vore kul att få slänga ner de där smarriga små svamparna jag köpte häromdan.
Det var en blandning av olika goda svampar i en påse från ica.
Gott med fläskfilé också.
Eller fisk. Fisk är gott. mmm....
Jag säger bara fy f-n . Vad otrevligt det kan vara att rensa kattlådor.
Jag hade glömt hur vidrigt det kan vara.
Jag menar såhär: av ren snålhet köpte vi häromdan en vanlig klumpbildande kattsand, en sån här grå.
Och det var det som var misstaget.
Även fast jag rensar morgon och kväll luktar det ju f-n så fort katterna gjort något och klumparna faller sönder så det blir pisslukt med en gång i lådan.
Ah, det var DÄRFÖR jag inte använder sån kattsand.
Provade för länge sen en sort som var extremt dyr (140:-/5kg) på djurproffsen. Bra men otroligt onödigt dyr.
Hittade detta suveräna alternativ som jag aldrig ska byta bort igen.
Icas Premium kattsand. Vit finkornig , parfymerad. Inte äckel-mycket utan lagom. Döljer lukter perfekt så man slipper hulka när man ska rensa. Inget obehag alls. Går tom att ha lådan mitt i hallen utan att det luktar illa.
54:- kostar den här på Kvantum. Jag kommer aldrig byta igen.
Men just nu fick jag ta sån där glade doftspray/odör neutraliserare.
Urk. Imorgon ska jag kånka hem ett gäng kartonger av favoritsorten igen.
Bara sånt där man gnäller om när man har tre innekatter.
Att de stjäl mina hårsnoddar, strumpor, mössor och vantar samt är snabba med att stjäla mat eller ta sig en smakbit när man vänder ryggen till eller att de klöser i min nya 10000:- soffa och kräks upp hårbollar lite här och där, det är väl sånt man får stå ut med när man har katt.
För hur underbart är det inte när dom kommer och kryper upp i knät och gosar och myser tätt,tätt
länge, länge...
Vi har tagit det väldigt lugnt i helgen.
Har varit lite små-storm-aktigt hela helgen så ingen har haft lust att gå ut mer än till affären om hörnet.
Spelat hänga-gubbe , spelat dataspel, pusslat, hängt upp tavlor och foton, gått omkring lite slött halvnaken större delen av tiden.
Vilat. Småsnaskat.
Tills jag fick tandvärk igen. Nu är det inte roligt att ta alls längre.
Eller att göra någonting alls.
Treo hjälper lite, men inte länge, den är bäst mot huvudvärk men det var den enda jag hade hemma.
Ska dra på mig kläder (ja klockan är 13-nånting) och masa mig ner till affären.
det är SÅ SKÖNT att alla affärer nu säljer värktabletter och nässpray (som jag också är beroende av)
så man slipper vakta apotekstider och få panik på söndagar om man inte har nåt hemma när värken kommer.
Ja det blir en kombo av Ipren och Panodil, det är bäst mot tandvärk. 2 av varje.
Hjälper inte det så behöver man en akuttid.
Jag går fan inte till tandläkaren igen utan pengar till lustgasbehandling i näven.
Har inte de pengarna heller.
Den 14:e ska jag till specialisttandvården och operera bort de små trasiga rötterna sen mardröms dagen.
Den dagen då jag hade så ont att inga värktabletter hjälpte och det gjorde inte tandläkarens bedövning heller trots
allt bedövningsmedel de la i... Jag som är så tuff skrek av smärta och tårarna sprutade och jag darrade och skakade av smärta och rädsla... Tandläkaren ville inte sluta för hon menade på att bedövningsmedlet inte ville hjälpa för att det var för inflammerat i käken och att inflammationen skulle försvinna om hon BARA kunde få dra ut de sista rotbitarna, för det var ju inte mycket kvar tyckte hon så jag kunde väl försöka hålla mig...
Jag vägrade. Tror hon fattade när jag sa att jag jämförde smärtan jag hade vid förlossningssmärtor och poängterade att jag fött tre barn. Gick därifrån med remiss till spec. tandvården i Västervik och recept på Kåvepenin.
Jag önskar verkligen att jag också kunde få ett sånt blått kort som några av mina vänner har,
När man har fått ett sånt på grund av det ena eller det andra strunt samma vilken anledning - när man har ett sånt kort så betalar man inte mer för sin tandvård än vad man gör för ett läkarbesök.
Tyvärr har vårt landsting nyligen ändrat reglerna för det blå kortet och ger bara dem som är i behov av fullständig assistans och inte kan ta hand om sig själva den rätten nu mer...
Hade jag ansökt om det förra året (då jag inte ens visste om det) så hade jag troligen fått det.
För då var reglerna annorlunda.
Nu får jag ge ca 2500+ 700 för lustgasen för att laga upp den här tandjäveln.
Spara pengar spara pengar knapra piller under tiden.
Ja jag ska ta och röra på mig nu.
Att röja undan lite.
Det börjar bli fint.
Jag har gjort ett litet försök att dekorera på en gammal byrå som jag ställt i hallen.
Jag ska se mig om efter en hammare nu tänkte jag så jag kan börja med familje-väggen.
Har tänkt göra det så länge nu men det har inte blivit av.
Hade besök här nu på förmiddagen av en gammal och en ny vän :)
Det var väldigt trevligt. Kaffe och semla och en massa prat.
Om en timme ska jag gå ut och fika igen, med min kontaktperson.
Det är bra att ha en utomstående som kan stötta och pusha en fast man strävar emot på grund av
ängslan eller trötthet.
Hon får mig att börja beta av bit för bit i det praktiska i min vardag.
Rutiner, komma ut och träffa folk, få frisk luft och ha ordning hemma ger mer reda i huvudet.
Hon är ingen psykolog, så det är inte den biten hon hjälper mig med.
Mer som en coach faktiskt.
Apropå psykolog, jag har en kurator jag inte trivs med. Jag hoppas verkligen att jag kan få byta.
Hon behandlar mig som ett dumhuvud och det känns som att hon är nedlåtande när hon pratar med mig.
Förra gången jag skulle träffa henne så ringde dagis och talade om att minstingen hade ont i magen (det går magsjuka så de var rädda för det) och de ville att jag skulle hämta honom.
Så då hade jag en ursäkt för att slippa. Jag ringde kuratorn men kom aldrig fram till varken henne eller telefonsvararen, bara en telefonist för Kalmar läns landsting. Va fan...
Tog inte tag i det mer. Ringde inte igen. Inte har hon ringt mig heller.
Kanske ringa på måndag och prata med dom på öppenpsyk om att få byta.
Tog fram lövbiff till middag. Vet inte vad jag ska göra med dem riktigt.
Ska söka efter recept på nätet.
En "late twenties" tjej med diagnos Bipolär typ2.
Gift sedan 2005
Tre barn födda 05, 06 och 08.
Tre katter.
Lägenhet i lilla Vimmerby.
Jag kommer från Hudiksvall, maken är inföding.
Jag är natur och djur älskare (gillar camping, fiske, plocka svamp, bada, paddla kajak, och jag tycker bra mycket om hästar men har inget sportintresse. Älskar katter men har inget rasintresse.
Filmfreak ,mest sci-fi och fantasy
Bokmal- samma där
Doctor Who - nörd
