Jag vill ha ett jobb.
Jag vill bidra med att försörja min familj.
Jag vill kunna köpa kläder, skor och leksaker till mina barn och ta med dem ut på olika aktiviteter utan att behöva vända på varenda krona.
Jag behöver ett jobb om jag ska kunna ordna allt så familjen får det bättre men i dagens läge krävs det att man har körkort och helst egen bil.
Jag har inga pengar till ett körkort och då får jag inget jobb, och får jag inget jobb så är jag likväl körkortslös och fattig.
Jag antar att man får sträva efter att studera igen. Ta studielån igen.
Men då måste jag betala klart de skulder jag redan har till csn och till det har jag inga pengar.
Och för att få pengar behöver jag ha en utbildning som ger jobb, som ger körkort och bil.
Som i sin tur en dag ger mig möjligheten att köpa/hyra hus på landet.
Så familjen kan leva och bo lyckligt fritt och tryggt nära naturen.
Pengar är inte allt här i världen men för mig betyder det ett helt liv.
Jag hoppas och önskar att någon vill anställa mig åtminstone tillfälligt, så kan jag ha råd till körkort och en liten skruttbil. Då kanske ett annat jobb för längre tid dyker upp så jag kan betala mina skulder, kanske skaffa det där huset på landet. Och så kan jag studera, utbilda mig till det jag verkligen vill och börja göra den drömmen sann och sedan... Sedan bör lyckan vara uppnådd. Eller?
Idag har jag tagit hand om en liten katt som har farit illa.
Det är en liten sköldpaddsfärgad hona som har gått ute där jag bor i över ett år.
Jag vet inte om hon har fått vara inne.
Men vem släpper ut sin katt mitt i stan? Bara trafik runtomkring. Varje dag ute en enorm fara.
Men hon hade halsband och såg frisk ut då.
Så jag lät henne vara fast jag tyckte att det var helt fel.
Jag har varje dag varit rädd att jag ska se henne ligga påkörd på vägen här utanför.
Nu på senare tid har jag sett hur hon har mått sämre. Idag klappade jag om henne ordentligt istället för i förbigående klia bakom öronen och jag kände hur utmärglad hon är.
Kände alla kotor och ben genom den en gång så glansiga pälsen, nu tufsig och smutsig. Jag sprang in och hämtade mat och vatten (hon kastade sig över maten och drack mycket), hade bråttom till ett möte så jag var tvungen att lämna henne där, men sen ringde jag djurskyddet i Västervik. De sa att jag skulle ta in henne så det gjorde jag nu ikväll.
I halsbandet fanns en lapp där gatan hon bodde på heter, (gatan ovanför) sen stod det UTEKATT. Inget mer.
Jag antar att jag kommer gå och knacka dörr för att hitta ägaren och konfrontera denne, men ärligt talat vill jag inte släppa henne till den människan igen.
Det är en underbart mjuk och fin och snäll liten katt som älskar mina barn. Jag hoppas hon kan stanna. Men just nu ska jag se till att hon mår bättre. Mat och avmaskningsmedel har hon fått. Så får vi hoppas att hon snart kan må bättre. Beroende på utgång med ägaren, blir det jag som får ha henne så åker jag med henne till veterinären för undersökning och vaccination.
Jag hoppas verkligen på att hon kan få stanna här.
Att hon och mina andra tre katter kan trivas ihop. Att hon trivs som innekatt.
Jag hoppas att jag inte är tvungen att lämna igen henne till ägaren om jag hittar honom/henne.
Så som kissen har blivit behandlad... Det kan inte få fortsätta.
Antingen har hon svält länge eller är sjuk. Hur som helst har ägaren inte tagit hand om henne.
Inga efterlysningar finns heller.
Önska mig lycka till. Mitt hjärta ömmar för den här lilla kissen.
Jag har känt mig väldigt tom på energi och lust ett tag.
(sommaren har dock varit lång och skön och jag har mått relativt bra, glad ganska ofta.)
Det har varit mycket den senaste tiden och ibland känns det som att jag inte riktigt orkar.
Jag försöker hålla mig igång och vara positiv, men det är inte lätt.
Jag känner bara att jag vill komma ifrån ett litet tag.
Kanske en helgkryssning med älsklingen på tu man hand vore något.
Och så ge barnen en heldag i busfabriken/leos Lekland eller liknande så de också får något kul.
Bara komma ifrån vardagen lite. Pengar har det sannerligen inte varit gott om och utan bil är man ganska låst.
Det verkar bli bättre nu ekonomiskt sett och jag har haft lite att göra genom programmet Leva livet.
Nästa vecka ska det bli några studiebesök.
I oktober ska det bli två heldagars ekonomismart utbildning.
Vet inte jag om det verkligen behövs.
Vi har ju lyckats vända våra slantar och haft mat på bordet till oss 5 i 2 år på en inkomst som låg 2500:- under socialnormen.
Är man inte ekonomismart då?
Nu under dagen är jag själv hemma så jag ska rycka upp mig och ta tag i hemmet.
Städa och tvätta och sånt där. Jag har verkligen inte varit pigg på det på sistone, men man måste ju annars svämmar det över.
Det är lite regnväder ute så jag har ingen lust att gå ut i skogen och plocka svamp idag.
Hoppas jag får tillfälle att gå ut själv och göra det i helgen.
Det är avkopplande. Och senare välsmakande. Svampstuvning på ett krisprostat bröd.
Delar med mig ett recept:
Kantarell och köttfärspaj
stek köttfärs och svamp , kantarell och trattisar är kanongott.
Häll på 3-5 dl grädde och koka ihop.
Gör ett pajskal, gärna av grahams+vetemjöl, förgrädda.
täck botten med förvälld bladspenat, på med köttfärsen och lite ost.
In i ugnen 20-30 min ,200 grader.
Och så njuter man
En "late twenties" tjej med diagnos Bipolär typ2.
Gift sedan 2005
Tre barn födda 05, 06 och 08.
Tre katter.
Lägenhet i lilla Vimmerby.
Jag kommer från Hudiksvall, maken är inföding.
Jag är natur och djur älskare (gillar camping, fiske, plocka svamp, bada, paddla kajak, och jag tycker bra mycket om hästar men har inget sportintresse. Älskar katter men har inget rasintresse.
Filmfreak ,mest sci-fi och fantasy
Bokmal- samma där
Doctor Who - nörd
